Och så var bokmässan över för denna gång. Lite vemodigt och sorgligt samtidigt som det så klart är skönt att vara hemma igen. Hemma hos sonen och katten som har fått klara sig själva några dagar. Och jag har ju saknat dem så klart, båda två.
Bokmässan var alldeles, alldeles fantastisk och underbart rolig och händelserik. Jag har träffat så många trevliga och härliga människor. Från författarkollegor , till en av Sveriges största bokbloggare, Pockethexan. Och så träffade jag en före detta kollega.
Min bok stod där i förlagets monter. Lysande rosa (Magenta) och fin. Och jag var så stolt. Stolt över mig själv som faktiskt fixat det, gått hela vägen och gjort en bok. Stolt över min sambo. Som stöttat mig, och som formgivit det fina rosa omslaget. Men allra stoltast över min son. Som tagit sig ur skiten. Som faktiskt fixat det. Mer eller mindre. För visst kanske det finns ätstörningstankar, och visst kanske sjukdomen lurar där inne någonstans. Men min starka fina härliga unge är tillbaks. Och jag är så glad att han finns.
I går kom våra underbara vänner för att göra Göteborg tillsammans med oss. Problemet var bara att vårt tåg hem gick mitt på dagen. Så det fick bli en fika, lite snack och så fick vännerna roa sig själva. Snacka dålig planering av mig . Men stort TACK att ni kom, kära vänner.
Så efter några intensiva dagar är man alltså åter hemma i vardagen. Fast det är söndag. Hemmet var välpolerat trots att tonårssonen haft FF med nattgibb tillsammans med polarna. Det var nästan mer städat än innan vi åkte.
På återseende nästa år, Göteborg.
Du vet väl att min blogg egentligen är flyttad. Du hittar den här: http://agnetabrundin.se/